Lucia

Jag har suttit länge och funderat hur jag ska skriva ett inlägg. Har inget speciellt att berätta om just nu. Är stressad för att jag har ingen klar idé om mitt vår-projekt som jag ska börja med snart. Och jag pendlar med en massa idéer och kommer aldrig fram till en ordentlig idé. För budskapet ska vara ordentligt genomfört. Sitter hemma hos Petter just nu. Egentligen ska jag vara i skolan men eftersom jag har järnbrist så behöver jag bara ha en dag vila. Och det känns redan bättre nu när jag har börjat med järntabletter. Den lilla bi-verkning som har blivit är att mitt bajs är verkligen svart. Vilket min mamma varnade mig om.

Loppfamiljen

Tog mamma och lillsyrran till en loppmarknad. Tre timmar var vi där och det var tydligen inte nog. Jag kan inte koncentrera mig att skriva alls nu för att min familj, ja jag har glömt hur sjukt vimsiga och flamsiga och vi tre låter som en hel jävla hönsgård. Älskade familj.

hittade lite fint. Indiska flickan och ett orange halsband. 

Vernissage

Har inte hunnit blogga på ett tag! Har hållit på med utställningen inför igår. Och det har varit super stressigt, plus strömavbrott där jag bodde och allt har varit kaos. haha. Hade vernissage igår. Det blev lyckat. Min kära mamma och syster är på besök nu och det är helt fantastiskt.

Fotokafé

På torsdag har vi fotokafé och våran plansch är snygg.  

Lusse lelle

Joyeux Noël - Lusse lelle - Jovano Jovanke

Första advent

Försökte få Petter springa på åkern medans jag skulle fotografera. Men han kände sig väldigt obekväm och verkade tycka det var jobbigt.

Ög

Var och hälsade på gamla klasskamrater på Östra grevie folkhögskola. De hade en jätte fin julmarknad och mina gamla fina klasskamrater hade en jätte fin utställning vilket gav mig en massa inspiration och idéer. Fan vad jag älskar när det händer, när huvudet bara flödar!

Dretbook

Ja du facebook. Ibland så är det rena rama ångest framkallande. Detta eviga snokande på folk, dessa extremt ointressanta inlägg som är så ointressanta som man ändå läser, för det är roande, dessa händelser som händer när man är på glatt humör och skriver till folk på grupper och ingen råkar svara mig. Sen sitter jag här och bara tror att ingen tycker om mig. Jag orkar inte. Ibland vill jag bara ta bort den och låta folk ringa mig som man gjorde förr i tiden, när inte facebook fanns! Men det som skrämmer mig, nästan alla har fb, om man skulle få för sig att ta bort den så blir man inprincip bortglömd. Sen när alla skriver ner sina liv på facebook och uppdaterar allt vad de sysslar med så kommer inte jag få för mig att ringa och fråga hur det är, eller vad de gör. jag kan ju kolla upp om jag känner för det lixom. Jag blir alltid lika paff när någon vän som man inte har sett på ett tag ringer till mig och frågar mig om vi ska ta en fika. Eftersom facebook sköter all jävla dialog. Kuk facebook!

Fint väder